En lite tanke om skolan.

Jag tror inte på strängare tag i skolan. Jag tror inte på ordningsbetyg, avstängning och kvarsittning. Jag tror inte på tidigare betyg och nationella prov från årskurs tre. Skoluniform, straff och helt eget ansvar för eleven att ta igen allt som missats.
Jag tror på pedagogik och kommunikation mellan elever och lärare, på fler lärare och fler och mindre klasser. Diskussion mellan lärare och elever, en relation, är nog det viktigaste av allt.
Det finns ingen som vill lära sig något av någon som denne inte tycker om. Jag vill det inte och du vill det inte. De bästa lektionerna är alltid de med lärarna du gillar mest. Det spelar ingen roll huruvida läraren kan allt om ämnet eller inte. Det viktiga är att det finns en ömsesidig respekt som båda parter delar och vårdar. "Men skolungdomarna visar ju ingen respekt mot de äldre, de gör ju precis som de vill." Ja, och det är för djävligt. Men var ligger egentligen felet? Var är det det brister? Precis som det sägs, det saknas respekt.
Om jag hade varit lärare skulle jag inte accepterat att elever betedde sig hur som helst. Sköter de sig inte på lektionerna finns det ingen anledning att de är där. Ut med dem ur salen bara, det behövs inget djävla ordningsbetyg för att se vilka som sköter sig och vilka som inte gör det. "Men du ville ju inte ha strängare skola." Det handlar inte om strängare tag, det handlar åter igen om respekt. Skulle du respektera en lärare som aldrig vågade säga ifrån, som vek sig för elevernas minsta vink? Knappast. Ödmjuk auktoritet. Det är vad jag tror behövs.