Onlinespelares informationssökande och -behov. Mums. Intervjun gjord och transskriberad. Några artiklar (alldeles för få) lästa, och en snabbmodell över informationskällor utformad. Det går inte snabbt, men det händer någonting. Nu gör jag mat. Kokar potatis, steker bacon, gör brunsås. Sedan ska jag kolla på ett avsnitt Battlestar Galactica. Jag är på fjärde säsongen nu. Saker och ting har förändrats en del sedan första, så att säga. Men den är fortfarande bra, mycket bra.

Det har hänt en del. Jag har flyttat ihop med Mia. Varit sjuk. Skrivit en hel del. Startat en skrivgrupp med det preliminära namnet Kuggen. Höjt basen på woofern under skrivbordet. Sådana saker.

KD och sex

Helagotland.se presenterar i en artikel att KD lagt en motion att sexualundervisningen ska göras om. Man ska, utöver informera om sex och preventivmedel, också påpeka att heterosexuella förhållanden är det naturliga och att avhållsamhet är något att sträva efter. Yngve Andersson säger att "Heterosexualitet verkar inte vara det normala längre, det pratas om alla varianter. Jag dömer inte folk, de får göra vad de vill. Men biologiskt sett är homosexualitet inte funktionellt." Då är frågan, menar jag, att om homosexualitet inte är biologiskt funktionellt, borde det väl inte vara så fruktansvärt om det var vanligare? KD menar att oönskade aborter måste minska (eller aborter överhuvudtaget, kanske?), och jag lovar: homosexuella förhållanden kommer inte ge några fler aborter.

George Holmer, KDs ordförande på Gotland säger att politiska partier inte ska lägga sig i i vilken ålder sexdebuten sker, men är inte det precis vad KD gör? "Ni får ha er sexdebut när ni vill, så länge ni inte har den för tidigt. Helst ska ni vara gifta. Vi lägger oss inte i. Men händerna på täcket!"

Jag har alltid funnit dubbelmoral fint.

Personligen tycker jag att sexdebuten i allt för många fall kommer alldeles för tidigt. Enligt Janne Nordstedt, sexualupplysare, sker sexdebuten för killar vid 17 års ålder och för tjejer vid 16,5. Jag tror dock att den i många fall ligger långt tidigare än så. Och det är ganska tidigt.

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5924847

Bloggar om bloggar

Det här är det 202:a inlägget på bloggen Soulred. Inte dåligt va? Fast egentligen borde det varit många fler, så jag ska inte säga något. Jag har varit lat, det måste jag säga. Borde hållit i gång den mycket bättre. Fast jag vet inte vad man skriver på en blogg. Seriöst, jag har ingen aning. 200 inlägg på min tredje blogg, och jag vet fortfarande inte vad man bloggar om. Enligt Kissie (http://www.kissies.se/?p=5401, 3/4-10) måste man vara ung, snygg tjej för att kunna göra en populär blogg. Annars går det inte. Helst ska man skriva om mode, fast inte för att andra ska bli inspirerade (enligt Kissie är det nämligen dumt om alla ska ta efter modebloggarna, så hon skriver inte var hon köper kläderna). Sedan ska man också skriva var man äter på dagarna, ens träningspass och om alla ens resor till varma länder. Dessutom ska man vara Stockholmare och hänga på Stureplan så ofta det går.

Som ni kanske märker: jag har ingen som helst chans att bli en bra bloggare. Om man ska blogga som kille måste man nämligen vara bög (åter igen efter Kissies grundläggande undersökning). Men jag klagar inte. Tänk vad hemskt att vara kändisbloggare. Sitta och göra lama pratshower som Bella&Tyra show och prata om andra bloggare och andra interndiskussioner som bara riktar sig till de med stenkoll. Nej, tacka vet jag att vara lite okänd, och ovetande.

Förresten. Om ungefär fem minuter börjar följetongen Förföljd på K-skrivet. Det är grejer, det.

En svensk Tiger

Jag handlade i dag. på ICA. När jag stod i kön, omgiven av damer födda på senare stenåldern, fick jag se en tidning. Tidningen har ofta högt anseende i de mer kulturella kretsarna. De arbetar stenhårt för att ta reda på sann och äkta fakta om världens allra kändaste kändisar. De jobbar hårt för att gräva fram allt det viktigaste om dem och kollar sina källor gång på gång för att veta att de får allting rätt.

Tidningen jag pratar om är självklart Se & Hör, vår favorittidning när det handlar om att få en objektiv inblick i kändisarnas liv.

Jag blev lite förvånad. På framsidan var en bild på en mobil, och ovanför den stod det någonting i stil med: "Elin äcklad av Tigers sexsms". På mobilen fanns en uräcklig (om den hade varit i en barnbok) text som skulle få vilken lågstadiefröken med överbeskyddad uppväxt som helst att rysa av obehag. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad det var han hade skrivit, men usch, jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet av de perversa orden.

Sedan ryckte jag till. Någonting var fel. Jag stirrade vilt omkring mig för att försöka greppa vad som inte stämde. När jag inte såg någonting konstigt andades jag ut och slappnade av. Sedan fastnade blicken på tidningen igen, och jag skrek högt. Sms:et var på svenska! Se&Hör av avslöjat ytterligare en stor hemlighet här i världen: Tydligen är Tiger Woods svensk!

Deep Blue Sea

Som Jurassic Park. Men inte bra.

En forskargrupp har tagit fram tre intelligenta, gigantiska hajar. En storm ödelägger forskningsplatsen och hajarna går berserk. De tvingar forskarna att sänka hela stället under vattenytan så de kan fly.

Spänningsmomenten ser ut så här: Vatten forsar in, de flyr genom en dörr och stänger den med stor ansträngning. Sedan klättrar de uppåt medan en haj knackar in dörren och vattnet stiger. Ungefär femton gånger.

Jag gillade faktiskt Deep Blue Sea när jag var mindre. Kanske var det just för att jag var liten och tyckte att action var lite häftigt. För action, platta karaktärer, dålig dialog och långa, häftiga tal är vad Deep Blue Sea består av. Samuel L. Jackson höjer det hela otroligt, men när han dör sjunker kvaliteten avsevärt. Och jag tycker verkligen inte man ska avsluta med ett dåligt skämt då alla ens arbetskamrater, inklusive tjejen man är kär i, precis har dött. Det är inte coolt.

Skamlös reklam

Skamlös, oförädlad reklam.

Det är vad som behövs. Hur ska man annars synas?

K-skrivet, heter min nya blogg. Gå in där.

Den kommer inte på något sätt byta ut Soulred, utan komplettera den. Allt som har med skrivande kommer hädanefter hamna där. Ni kommer få träffa Häxan Fredrika igen. Ni kommer få träffa nykomlingar som Bert, läraren och... ja... Fler än så hade jag inte i lager. Inte än, i alla fall. Varje torsdag kommer en berättelse publiceras. Med start i april (förhoppningsvis) kommer jag också inleda en följetong på ungefär fyra delar. Men det är bara planer än.

Det kommer bli diskussioner, arga skriv- och språktips, förhoppningsvis gästbloggare, uppdateringar om mitt bokprojekt, tankar om andra författare, och så vidare, och så vidare. Jag kommer också tipsa om böcker ni borde läsa och varför. Kommer kanske ha polls (om jag listar ut hur det fungerar), samt små läsaruppgifter. Också prat om bibliotek kommer förmodligen hamna där (inte helt säker på det än, dock). Alla "dagboksinlägg" kommer vara skrivna i prosa med en stor dos lögn och påhitt i dem (och de kommer som torsdagsberättelser). Genrerna på historierna kommer variera, och jag kommer testa mig fram. Det kommer bli bra. Vill du vara med?

Bloggnamn

Har ni någon gång funderat på att skaffa blogg? Ni kommer på ett bra namn som ni trivs med, men eftersom det är ett så bra namn tänker ni att ni måste kolla upp om det är ledigt innan ni verkligen bestämmer er. Ni gör en quick&dirty-sökning och finner att jo, den bloggen var ju upptagen. Upptagen till namnet, vill säga. För det finns inte ett enda inlägg på hela djäkla bloggen!

Jag hatar när det händer...

Star Trek

Jag har precis sett Star Trek (2009). Ensam på min lilla vind, utrustad med nyköpt, gammal gurka från ICA, dip och popcorn. Filmen var... Ja... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag hade ganska höga förväntningar, jag har knappt hört någon säga någonting illa om den. Tyvärr levde den inte upp till någon av mina förväntningar. Dialogen var full av påhittade nonsensord som egentligen inte spelar någon som helst roll. Mycket siffror och konstiga ord verkar vara en del av Star Trek, dock, så jag ska väl inte klaga på det för mycket.

Handlingen i korthet är att i framtiden gick en planet sönder, en onding vid namn Nero anklagar Spock för detta. Spock och Nero råkar av misstag färdas tillbaka i tiden där Nero bestämmer sig för att hämnas genom att ha sönder Spocks planet. Nu måste de stoppas innan de förstör jorden. Jag har alltid haft svårt för tidsresor, detta är inget undantag. Nej, Star Trek XI var tyvärr ingenting för mig. Jag väljer Battlestar Galactica framför Star Trek var dag.

Scrivener

Skriver du? Har du Mac? Om svaret på dessa två frågor är ja ska du skaffa Scrivener. Oavsett vad du skriver är Scrivener rätt program. Noveller, romaner, debattartiklar, uppsatser, läroböcker, you name it. Det har alla verktyg du behöver. Där finns korktavla, möjlighet att använda andra mediatyper samtidigt som skrivfönster, det finns Snapshots för att spara äldre texter. Du har även möjligheten att dela upp texten i en mängd mindre delar, som du sedan kan lägga som en hierarki eller trädstruktur. Det går att lägga in interna länkar mellan de olika delarna så det är lätt att förflytta sig i dokumentet. Det blir lite som en mini-wiki.

Det är ett program som förtjänar all reklam, och det är ett program som helt och hållet kan ändra sättet du skriver på.

Glöm Word.

EDIT: Glömde lägga till länken till hemsidan. Här är den.

http://www.literatureandlatte.com/

Tentafrågor

"Beskriv utifrån författare A fenomen L."

Visst känner vi igen formuleringen? Den fruktansvärda meningen. Oavsett i vilket sammanhang jag ser den känner jag tristessen komma smygande. Smygande med strypsnara och sövande vätskor i vita små näsdukar. Av någon anledning verkar det vara en obligatorisk fråga på alla hemtentor, fråga mig inte varför. Hela grejen med att plita ned med egna ord hur någon annan beskriver något finner jag tämligen meningslöst. Om ni undrar hur någon beskriver något, läs boken själv då.

Den senaste uppgiften av den sorten är den vi har nu. Vi ska, utifrån Eric J. Hunters bok Classification Made Simple, förklara Dewey Decimal Classification System. Jag tycker DDC är roligt. Det är ett intressant och smart – om än en aning krångligt och omständigt –klassifikationssystem. Men att behöva beskriva det utifrån hur någon redan har beskrivit det gör mig inte det minsta lycklig. Sedan att Hunter bara har fyra korta och informationsbefriade exempel i hela boken gör ju inte saken bättre.

Nej, jag föredrar frågor som lägger fokus på hur jag beskriver systemet. Med gott om referenser till kurslitteraturen då, såklart. Alla vet ju att åtta referenser per A4 är minimum. Akta er för att tänka för mycket själva, det är aldrig bra.

"Diskutera för- och nackdelar med DDC, och eventuella förbättringar. Utgå från kurslitteraturen, men lägg framförallt krut på egna, genomtänkta lösningar." Kan vi få en sådan fråga på nästa uppgift? Inte det? Rackarns då.

Att läsa

Vissa säger att man inte ska läsa någonting i stil med det man skriver; det är dumt, för det är alldeles för lätt att "råka skriva av", och ens egna idéer blir lätt färgade. Andra säger att man ska läsa mycket av liknande litteratur; man lär känna genren, och man lär sig mycket av att läsa vad andra gjort.

Jag vet inte riktigt var jag står. Än. Men jag har beställt David Gemmell, Raymod R. Feist och Terry Goodkind nu. Jag tror jag behöver läsa in mig lite i genren. Ska också läsa Nick Perumovs serie Svärdens väktare.

För övrigt har jag börjat se Battlestar Galactica (Nyinspelningen). Det verkar vara en mycket bra serie, och jag tror jag ska köpa den, snarare än ta resten av den från LoveFilm som jag gör nu. Är en serie värd att äga, helt klart.

De vs Dem

Hej och välkomna till Kristoffers språkkurs. Här lär vi oss vad man ska, och inte ska, använda i skrift. Vi har redan haft en genomgång, och då handlade det om ordet "så". I dag ska vi prata om att göra eller bli utsatt för.

Detta är ett problem som många tycks finna svårt. Jag ska göra det enkelt. Framför allt när det gäller att välja på "de" och "dem". Jag ska göra det enkelt för er: De sparkar på Dem. Där. Svårare än så är det inte. De gör något mot dem. Aldrig något annat. "Jag lyssnade på dem", "Ingen tyckte om dem", "De gjorde tre kullerbyttor över de nyfödda elefantungarna".

Vi kan jämföra. Vi tar en fast mening, t ex "s kastar glass på o" (Subjekt sparkar på objekt). Då subjekt är den som gör något, och objekt är den som blir utsatt för något. Då blir det så här:

Jag kastar glass på mig.

Du kastar glass på dig.

Vi kastar glass på oss.

De kastar glass på dem.

Subjekt kastar glass på objekt.

Hur skulle det bli om vi skrev tvärtom? Många skriver Dem där det ska vara de. Ett bra sätt att kolla detta brukar vara att byta ut de och dem mot t ex jag/mig.

Mig kastar glass på jag. Är det en bra mening? Om ja, fortsätt med dem som subjekt.

Och ett sista tips: undvik passiva meningar. "Gräsmattan klipptes av Jöns" låter aldrig lika bra som "Jöns klippte gräsmattan". Det bara är så. M'kay?

The Vampire Diaries, recensionsliknande grej.

The Vampire Diaries, efter ett avsnitt är... Låt mig säga så här: serien har ingenting att göra med vampyrer. Den handlar om problematisk kärlek, relationer och huvudpersoner som säljer på sitt utseende. Under tiden jag skriver det här går andra avsnittet, och det går i samma stuk. Eller... Det börjar på precis samma sätt.

Som titeln antyder har dagboken en viktig roll i det hela, och emellanåt får vi höra utdrag ur Stefan (Vampyren) och Elenas (tjejen med den typiska rollen). Lustigt nog är detta fullt av klichéer och på något sätt lyckas det de skriver komplettera varandra på ett alldeles utmärkt sätt.

Stefan och Damon (hans bror) är snygga enligt moderna termer, men ingen av dem är bra skådespelare. Stefan är otroligt stel, Damon är aningen bättre. Fast med ett sådant snett leende behöver man inte vara bra skådespelare för att bli favorit. Han har ju bad-assrollen också. Så det lär nog ordna sig fint.

Likheter med Twilight? De är många. Utan Twilight skulle The Vampire Diaries inte funnits. Bella och Elena står inte långt från varandra. Stefan och Edward är väl nästan kopior. Problematisk kärlek, vampyrer som inte dricker av människor, solljus som inte är något problem. Nyinflyttad snygg, "ung" vampyr som börjar i skolan, bor hos någon slags samlingsman för släkten och blir kär i tjejen som hans fiender vill ha.

Specialeffekterna (när en vampyr kastar en annan eller när någon hoppar ned från ett tak) är inte snygga. Inte alls faktiskt. Karaktärerna känns platta, och Elenas side-kick känns lite för mycket som Willow (spelas av Alyson Hannigan) i Joss Whedons Buffy the Vampire Slayer.

Vampyrernas roll är tämligen onödig. De är där för att vampyrer drar stor publik nu för tiden, oavsett i vilken skepnad. De bor i alla fall i ett... Om inte kråkslott så i alla fall kråkhus. Och det är ju bra.

Ska ni se serien?

Om ni gillar serier som behandlar problematisk, halvt omöjlig kärlek, och som också har den nya generationen vampyrer, så ja. Annars, nej.

Vampyrtrender?

Twilight-hysterin fortsätter. Den senaste bleka kopian är Vampire Diaries. Är detta det nya? Manliga, snygga vampyrer som går i skolan, tål solljus och inte dricker blod från människor? Var tog monstren vägen? De blodtörstiga, övernaturliga, ohyggliga monstren? Var är Nosferatu? Dracula? Jag har aldrig varit ett stort fan av vampyrer. Alltid gillat konceptet, alltid ogillar tolkningarna av det. Underworld var okej. Interview with an vampire också (dock har jag inte läst Ann Rices böcker, utan bara sett filmen). Men detta? Omöjlig kärlek? Nya versioner av Romeo och Julia, fast med en av familjerna som blodsugare.

Nej. Ge mig monster.

De nya superstjärnorna?

Bloggarna (de som skriver dem, inte bloggen i sig) är de nya kändisarna. Det är konstigt, det tycker jag allt. Speciellt när man kollar vad de flesta kändisbloggar faktiskt handlar om. Kläder, vad personen i fråga ätit och hittat på under dagarna. Kanske något argt inlägg om att skolan inte är tillräckligt fri. Isabella Löwengrip skrev för tre timmar sedan ett inlägg om att hon åkte hem från kontoret, lade sig på soffan och tänkte. Det inlägget har fått 74 kommentarer. Kenza fick 102 kommentarer på ett inlägg bestående av en mening om att hon tog en promenad. De flesta kommentarerna bestod dock mest av "vad myyysigt", så det kanske inte är så mycket att hurra för ändå.

Men ändå! Jag förstår mig verkligen inte på det. Bloggare får uppdrag av MTV, bloggare som startar egna företag, bloggare som är med i Paradise Hotel. Är bloggare verkligen de nya superstjärnorna?

Visst, Isabella Löwengrip har ett hyffsat snyggt språk, hennes dyslexi till trots, you gotta give her that. Men det finns många som skriver bättre, och intressantare, men som ändå saknar det stora besöksantalet hon har.

Jag förstår inte...

Gläntan, gammal och ny

Jag kollade igenom min skrivmapp förut. Mappen fylld med diverse docx- och pdf-dokument. Fylld av färdiga berättelser, halvfärdiga berättelser och inte alls färdiga berättelser. Jag fann en av dem. En jag började skriva på i slutet av 2009, men sedan helt omotiverat gav upp. Nu har den en plats på mitt skrivbord, där den genomgår en revidering och genomarbetning på nytt. En plats på skrivbordet betyder att den är "under progress", så att säga. Gläntan heter den. Och den ska bli klar. När den är klar, då säger jag till. Då ska ni få läsa den. Bara så ni vet.

Verktygslådan utökad

Och plötsligt var verktygslådan utökad. Två nya, fina anteckningsböcker (också de Moleskine, rosa sådana. Jättesmå. Men de var de enda som fanns kvar). Jag gillar dem. Och Post-its. Hurra. Skrivbordet börjar redan färgas gult.

Jag funderar på att starta en till blogg. En som bara ska ägnas åt vad som händer i mitt skrivande liv. En blogg som tar upp saker som utveckling av projekt, tankar om skrivande, författare och dylikt. Samt självklart texter jag skrivit. En ny blogg, och sedan låter jag den här - Soulred - ägnas åt det övriga livet. Vad tycker ni?

Nu ska det snart lunchas med 'Manuel, 'Tonia, Jockum och David. Sedan ska vi spela Noir. För övrigt anser jag att en Sittning Noir vore på sin plats också.

Karaktärer

Jag har många idéer för tillfället. För många idéer. Idéerna handlar för det mesta om karaktärer. Jag har några stycken. Karaktärer alltså. Jag vet bara inte hur de ska vara. Det är där jag har för många idéer.För varje karaktär har jag några förslag på hur denne kan vara, bete sig, se ut och så vidare, men jag vet inte vilka jag ska välja. Detta leder till att det står still. Jag vill inte börja skriva ner för mycket när jag inte är säker. Dang, jag behöver post-its... Eller en liten anteckningsbok. Kanske ett besök till Akademibokhandeln i morgon?

Klar

Nu är, efter några dagars intensivt pluggande, äntligen hemtentan klar. Tror jag. 1307 ord skrivna. Jag sitter på ett café, där vissa av mina fördomar sakta med säkert byggs på och fäster sig. De klamrar sig fast med nytt grepp. Det är högljutt, riktigt högljutt, och både jag och Klara lyssnar på musik för att kunna få någon som helst ro. Den sista delen av uppgiften skrev jag nästan maniskt, och jag vet inte om den håller någon som helst kvalitet. I guess not. Men det får vara, jag pallar inte mer. Inte nu. Jag är trött, irriterad och har en ihållande huvudvärk. Plus att batteriet i datorn snart är slut. Men jag är klar. I alla fall för stunden. Och det känns bra.

Så

"Så" är ett ord jag, ända sedan min svensklärare i gymnasiet tog upp det, varit allergisk mot. Det finns nog ingenting - förutom särskrivningar - som får en text att låta så oproffsig som det lilla ordet. Jag tror det är magiskt.

Det är inte ordet i sig som förstör - det är användningen av det. Det är i sammanhanget när någonting händer på grund av någonting annat. Till exempel "När jag krossade tomater så fick jag gåshud". Det gör mig illamående. Varje gång - varenda liten gång - jag läser det (så) stannar jag upp och bli förbryllad. Vad gör det där? Varför gör ni så här mot mig? Varför förstör ni texten? Sluta genast!

2010 - the beginning

Det jag anser vara det värsta med att plugga, framför allt till en tenta, är när man kommer till den punkten att jag känner att jag har ganska bra koll på det mesta, och inte riktigt vet vad jag ska läsa. Jag kan lite om allt som känns relevant, och tror inte att jag kommer få ut så mycket av att läsa samma texter en gång till (även om jag vet att jag visst kommer få ut massor av det, men i mitt stilla sinne förnekar allt jag kan).
I övrigt börjar det nya året fint. Hittills har dagarna varit övervägande bra, och jag har spenderat all min tid i Mias lägenhet. Ibland undrar jag varför jag ens har en egen. Jag har läst ut Vargarna I Calla och påbörjat nästa bok av mästaren King; nämligen Under the Dome. Den är mycket bra. Och den är mycket ny. Utspelar sig faktiskt år 2009 i - hör och häpna - en stad i Maine.
Den åttonde är det omtenta för introkursen, den tolfte inlämning för hemomtentan i bok- & bibliotekshistoria, den femtonde inlämning för hemtenta i kulturpolitik. Stress? Nej tack, jag klarar mig bra utan.