En oväntad tjuv

De tittade nyfiket på varandra. Den mindre av dem hade luggen framför ögonen och en pinne i munnen. Den större, och äldre, hade grått ovårdat hår som betedde sig på alla sätt hår inte borde göra.

"Ge tillbaka den nu", sade den större tålmodigt. "Du ha lekt tillräckligt i dag, tycker du inte det?"

Den mindre tittade tillbaka under luggen, men gav inga tecken till att vilja ge tillbaka någonting.

"Men kom hit då!" Med stora, klumpiga steg gick den större framåt. Den lille såg rädd ut och vände om, fortfarande med pinnen i munnen och sprang in under verandan. Den större satte händerna på knän och flämtade häftigt.

"Din lilla byracka, vänta bara!", sade Fredrika. Hunden, som satt under verandan, gav henne en lömsk blick och försvann sedan in i mörkret. Fredrika svor.

Dödsväntan

Ja, då var Dödsväntan klar, novellen om Thomas Jensen, han som vet att han ska dö.

Jag blev nöjd med den, den blev bra. Som vanligt var jag för lat för att verkligen ta tag i att redigera den ordentligt och det blev en sådan där jobbig snabbis som jag hatar av hela mitt hjärta. Varför ska det vara så svårt att läsa genom skiten man skrivit? Till och med om jag tycker om den, och inte arbetat tillräckligt mycket med den för att hinna tröttna på den, så orkar jag inte redigera den. Det måste bli ändring. Jag måste ta längre pauser från texterna innan jag sätter igång att greja med dem, för det här duger inte.

Nåja, bra blev den i alla fall. Kanske bland det bästa jag skrivit hittills. Och det är ju trevligt.

Om ni vill läsa den, hör av er. Kommer inte lägga upp den på Kapitel1, så den kommer bara skickas ut till er som ber om den. Pass på!

Svenil

I går, den tjugoåttonde maj, fyllde min mor år. Hon fick Svenil Rollspelet av mig. Hon blev glad. Jag blev glad. Hon skulle tydligen läsa det i kväll, och sedan tvinga sina kamrater i bokcirkeln att spela.

Små tankar

Jag är så trött... Klockan halv sju gick jag upp i morse, gjorde mig i ordning och stack iväg med min far till Göteborg. Det var något jag hoppas dröjer väldigt länge innan jag behöver göra igen.

"Ja, det var väl ett fruntimmer, va'klart", "Undersökningen som säger att kvinnor kör bättre än män kan inte stämma, den måste vara köpt", "Kör någon gång då! Ja, det var en kvinna, jag tänkte väl det." etc etc etc etc. För varje kommentar spänner jag käken lite till, knyter nävarna lite hårdare, stirrar ut genom rutan lite intensivare.

Det är inte bara invandring utan det är kvinnor också. De kan ju inte köra bil, förstår ni. I alla fall inte enligt min far. För varje timma jag spenderar ensam med honom tappar jag mer och mer förtroende, mer och mer respekt. Jag famlar efter halmstrån. Det glider ur fingrarna på mig. För var dag passar han mer och mer in i bilden av den konservativa moderaten som tycker kvinnor ska vara i hemmet och invandrarna hålla till i sina egna land, oavsett vilket det än må vara.

Hur kommer det sig då att det "bara är kvinnor som inte kan köra bil"? Att de är så nervös i trafiken? Jag tror, nej, jag vet, att det beror på män. Nästan helt och hållet, uteslutande på män. För attityden smittar av sig, den märks. Även om kommentarerna bara hörs i bilen, så märks det. Jag lovar. Att kvinnor är diskriminerade beror helt och hållet på de besserwissrar till män som är helt övertygade om att kvinnor är lägre livsformer, att de inte är lika bra. Om jag, varje gång jag försökte mig på någonting, fick höra "du kan inte", tro på fan att jag efter ett tag inte skulle kunna.

Jag måste hela tiden hålla tillbaka, hålla tillbaka för att inte skrika åt de konservativa och diskriminerande åsikter som hela tiden yttras i närheten av mig. Invandrare, kvinnor - allt är det fel på. Tänk om världen hade bestått av enbart svenska, kompetenta män, som alla var handlingskraftiga, som aldrig behövde fråga om hjälp och som alltid visste precis vad de höll på med.

Jag vet att många skulle gilla den världen. Och allihop av dem är män som tar för sig, som har höga positioner på sina arbeten och som inte kan acceptera att någon annan inte kan vad de kan.

Jag skulle inte trivas i en sådan värld, och jag trivs inte i ett sådan klimat, oavsett om det handlar om i skolan, på arbetet eller i familjen.

Jag vill flytta. Nu.

Fröken inspiration slår till

Klockan var strax efter ett. Det var natt. Jag låg i sängen, tänkte på ingenting särskit och försökte sova. Utanför hördes ljudet av ett flygplan, ett dovt brummande på håll. Helt plötsligt kom det, en gnista av inspiration, två idéer som var tvungna att antingen bli nedskrivna direkt eller helt glömmas bort.

Jag har lite svårt för det där med inspiration, det måste jag erkänna. Inte för att jag inte tycker om det, åh nej, det är bara det att den alltid kommer i de mest olägliga tillfällena. Som när jag försöker sova och inte har några batterier kvar på datorn, till exempel. Och speciellt då jag ska upp tidigt dagen efter för att åka till Göteborg för presentinköp till moder. Då passar det sig, bannemig. Borde ta mig ett snack med den där musan, vi måste verkligen anpassa våra arbetstider bättre.

The Spirit

Har sett The Spirit, utrustad med öl och jordnötsringar. Jag måste säga att jag är helnöjd. Jag förstår inte hur den har fått så otroligt dåliga recensioner överallt.

Samuel L Jackson och urläckra Scarlett Johansson, det blir liksom bara inte fel. Nu tänker jag införskaffa både The Spirit och Sin City som film och tidningar, helt klart. För idag fick jag lön! Och då har man råd med sånt!

Matlagning

Jag gör mat, och är förvirrad. Det är pastaskruvar och köttbullar, och jag tänkte "Jag behöver ketchup." Jag gick till kylskåpet. När jag kom tillbaka till bordet tänkte jag "Varför står det mjölk på bordet?", sedan gick jag till kylskåpet och ställde in den igen. Och där stod ju ketchupen. Jag är förvirrad...

Tonight I had the strangest dream

Jag drömde att jag jobbade i en matbutik, och min bästa vän och kollega var Sarah Chalke (Elliot Reid i Scrubs). Hon blev sparkad och jag gav mig ut på en lång resa, med tåg, för att finna henne igen.

Dödsväntan

"Mitt namn är Thomas Jensen, men de flesta kallar mig kort och gott för Tom. Jag är tjugofyra år gammal, och om exakt tjugofyra timmar kommer jag dö."

Så börjar Dödsväntan, en ny novell jag arbetar på och som kommer vara klar om en vecka, fredagen den 29 maj. Den handlar om Tom, som vet saker de flesta andra inte gör. Han tänker tillbaka på sitt liv, och blickar framåt, mot den enda dagen han har kvar att leva.

PC

Jag sitter på rummet,dricker ljummet kaffe och äter choklad. Jag lyssnar på My Chemical Romance och tittar då och då ut genom mitt smutsiga fönster, ut över den nu gröna åkern och det tungt fallande regnet. Jag sitter vid min stationära dator för första gången på ett bra tag. Och det är hemskt. Det är verkligen hemskt. Inte nog med att tangentbordet kanske är det sämsta som någonsin funnits på Orust, men också för att jag inte kommer ihåg kommandon. Jag har skrivit så mycket på Macen nu att mina fingrar automatiskt letar sig efter cmd-knappen när jag ska göra något, vilket betyder att jag hamnar på Alt när det handlar om PC. Jag blir lika förvånad varje gång. Inte nog med det, varje gång jag ska stänga ner ett fönster letar jag förvtivlat efter krysset i höger kant. När jag ska starta ett progrma letar jag i aktivitetsfältet. I'm about to go insane!

Mor köpte mig massa böcker. Massa gamla, begagnade böcker. T ex Franz Kafka, Alexander Solsjenitsyn och Stephen King. Så nu ska här läsas.

För övrigt låter Tomas DiLeva som Björne...

25 maj

På måndag, då är det den 25e maj. Vet ni vad som händer då? Utöver att alla som jobbat får pengar och så, för det spelar ingen roll i det stora hela. För på måndag, då sker det, då är det dags igen. Då är det Towel Day! Då ska ni bära handdukar till hyllning av en viss Douglas Adams, då ska vi i gemensam tropp ge oss ut i världen och härja!

Warcraft III

Vi spelar Starcraft och lagar mat. Det är en mycket dålig kombination.

Det här är mitt hundrade inlägg på den här bloggen, det ni. Det firar vi inte.

Jag har köpt spel, jag köpte Warcraft III plus expansion och blev glad när de fungerade på min Macbook, så nu spelas det. Har kommit till nionde banan i människornas kampanj än så länge, och det går snabbt framåt. Har faktiskt aldrig spelat igenom något av dem, så nu ska det fan göras. Sen att Custom Games fortfarande känns lite halvdant kan jag väl leva med. Tror jag.

Oh, och min mor ska köpa massa billiga böcker till mig också, kom jag på. Typ Kafka och annat sånt fint.

Intervju med Peter

En superbt bra intervju med Peter Dolving, check it out! It's totally worth it.

blogspot.

För övrigt förstår inte jag varför blogspot helt plötsligt har fått för sig att byta radavstånd lite då och då. Först skriver den med enkelt, och sedan ökar den det. Jag tror blogspot är lite dum i huvudet. Men det är bara vad jag tror.

Fast den är ju bättre än blogg.se i alla fall, och det är ju huvudsaken.

Berättelse numero 2

Det finns flera liknande berättelser, jag ska nu ge er en till.

Året var 2005, jag gick i nian. En dag skulle jag in till Uddevalla, till Sinclair för intagningsprov. Min mor körde in mig och hängde med in i skolan. Hon såg sig omkring, på allt folk som var typiska esteter (innan emoperioden) och sa: "De ser ju ut som dig allihop, här kommer du trivas, va?" Varpå jag svarade:

"Mm."

Någon random julafton, eller liknande event med släkten i Göteborg.

Min mor bestämde sig för att berätta en historia, om första gången jag var på Sinclair. Det lät så här:

"Han (Kristoffer) tittade sig omkring och sa", här bytte hon till ett slags förvånat tonläge. "Hääär kommer jag trivas. De ser ju ut som mig."

Folket i rummet skrattade och log åt mig, jag förstod absolut ingenting.

En berättelse

Jag ska berätta en historia för er, en historia som visar hur olika vi människor faktiskt ser på saker. Oroa er inte, den kommer inte vara lång.

Idag åkte jag och far motorcykel. Den stora vita Goldwingen. Vi åkte till Lysekil. Jag lämnade både plånbok och mobil hemma. Bara jag, far och motorcykeln. Vi körde en stund, vinden hamrade mot hjälmen och bilisterna kollade mer på motorcykeln än på vägen. Vi kom till en verkstad (or something) och far gick in. När han kom ut igen hade han med sig lite folk, de var äldre herrar som alla hade intresse i motorcyklar. De började prata och min far sa:

"Ja, grabben sa att han ville åka motorcykel idag så vi tog en tur." Sedan skrattade de gemensamt och förstående.

Jag satt uppe på mitt rum när det hela började, jag satt och skrev. Pappa sa att han skulle ge sig ut med motorcykeln en stund, att han skulle till Lysekil.

"Jag följer med", sade jag. "Det var ju två år sedan jag åkte sist." Sedan åkte vi.

"Ja, grabben sa att han ville åka motorcykel idag så vi tog en tur." och "Jag följer med. Det var ju två år sedan jag åkte sist." - Ser vi någon skillnad i hur vi uppfattar saker?

Mac'Tosh

Så blev det till slut. Bort med den stora datorn som vi plockade upp och dit med den lilla. Det blev inte hörnet, men det var nog lika bra. Bra blev det ju i alla fall. Nu ska här produceras storverk!

Bandmöte

Då var det dags för ett inlägg som inte handlar om skrivande, utan om musik. Hur känns det? Lite nytt sådär, va? Lite friska vindar på den nu annars så monotona bloggen.

Det hela handlar om gårdagen, Söndagen den 10 Maj.
En och en halv timma kvar till bandmötet, på det hinner man lätt äta kinamat, resonerade jag och Macke, och så gick vi och åt kinamat på Kvilletorget med Räkan. Efter en stund av ovetskap om vad som skulle ätas bestämde sig alla för middag. För min del innebar det Vårrullar, Stekt, strimlad biff med bambuskott samt efterrätt i form av friterad banan och glass.
Det tog tid. Ja, fy fan. När jag fick efterrätten skulle jag befinna mig på SKF. Jag slängde i mig en banan och en glasskula (det var två av varje) och gav generöst bort resten till de andra, sedan gav jag mig av mot spårvagnen. Där fick jag vänta i sisådär åtta minuter. Anlände till Brunnsparken, fick vänta i sju minuter. På SKF hoppade G-son på, och vi for vidare mot Bellevue.
Där träffade vi Edor, och vi åkte ut till Johannes place.

Det är där det viktiga hände.

Vi hade vårt första bandmöte. Vi bestämde en herrans massa saker, och jag känner att det kan fungera bra. Det känns trevligt. Som vanligt fastnade vi på det där med bandnamn, det är en riktig pina. Men till slut kom det. Och det som kom var: Reconite.
Så nu har vi ett band, äntligen. Har varit bandlös sedan Reload och har sörjt det mycket. Även om kudden har hållt sig torr har jag ändå haft det svårt. Det är inte lätt att vara bandlös, det ska ni veta. Men nu! Nu blir det ändring på det.

Skrivplats

Jaha, då hade man fixat en skrivplats. Det blev inte hörnet, men det blev strax bredvid. Ska visa er senare. Vi var och köpte ett billigt bord (50 riksdaler) på något Myror-liknande place och flyttade upp min gamla dator. Tyvärr har jag bara en mus, så den flyttas frenetiskt fram och tillbaka mellan datorerna då jag flyttar filer mellan dem.
Och nu händer det mer saker! Nu ska det beställas en Macbook. Känner att jag behöver en bra laptop, som jag kan ha till skola, musik, skrivande och liknande saker.

För övrigt är De Tre Blir Dragna (Andra boken i Det Mörka Tornet) av Stephen King helt fantastiskt bra. Läs den!

Nyskrivet

En kortkort novell. Skriven igår natt. Snabbredigerad idag. Den finns att läsa på Kapitel1 och enbart där. Den kommer inte skickas till någon privat. Den heter Morgon. Så är det. Have fun.

Hörnan

Här är då bilderna, precis som jag lovade. Tyck på dem vettja. Bilderna alltså.





Edit: De blev väldigt stora, och allt blev fult. Äsch... get used to it.

Svart

Sammanfattning av berättarpersoner, bomber och viktiga platser. Tre sidor skrivna. Planera, planera, planera.
Efter söndagens Noirspel blev jag helt plötsligt jätteaktiv och började planera för nästa äventyr, som kanske kommer på börjas om två månader eller så. När speltillfällena endast är varannan söndag går det inte fort. Men en tändning fick jag. Nu har det planerats som fan, och kul är det.

Nu är jag hungurg, tror jag ska äta en smörgås med kaviar. Det ni!

Massa tankar, i den ordning de kom

Imorgon bär det åter av till Göteborg. Vi åker vid tolv, och ska ut till kusin Peter. Det kan nog bli kul. Sedan ska jag först och främst in till stan, till Centralstationen, till Pressbyrån där jag ska köpa 00tal och Ponton, två litterära tidsskrifter.
Efter det ska jag på räkfest runt sju. Var ett tag sedan jag var nere nu. Åkte hem i onsdags på grund av sjukdom och är så gott som frisk först nu. Snörvlar fortfarande en hel del, men det kan ju lika gärna vara allergi som förkylning.
Tycker det är mycket irriterande att det inte går att göra indrag på blogspot för övrigt... Ser ju dumt ut med bara radbyte, och orka göra två byten för nytt stycke, då blir ju varje stycke två rader långa.
Jag har fått trevliga utlåtanden om novellen på K1 i alla fall, det känns bra då det var de två första jag faktiskt inte känner som uttalat sig om den, och det väger ju alltid lite mer. Och jag tror ni förstår varför.
Nästa vecka blir det mer grävande. Jag ser fram mot det. Jag gillar att gräva.
Med snart fyra tusen ord skrivna på två dagar känner jag att jag börjar få en bra takt. Att skriva två tusen ord på en dag är ju inga direkta problem, det är ganska lagom nu. Skulle gärna skrivit mer, men är alldeles för långsam för att hinna med det än.
Jag vill komma iväg på Metaltown snart. Och framförallt: Jag vill veta vilken dag Dir En Grey spelar, så jag kan beställa biljett! Sedan vill jag iväg på själva festivalen.
Band ja, ett sådant vill jag komma igång med snart igen. Vi har ju ett på gång, men det går segt framåt då vi aldrig hinner ha ett inledande bandmöte. Men det ska nog gå så småningom.
Min korktavla börjar bli full. Den är helt orange. Med fläckar av grönt.
Skrivhörnan kan snart bli till verklighet. Jag ska rensa ur skrubben snart, sedan får vi fixa bort byrån, kanske till och med ta bort garderoben. Får ta ett kort på det imorgon och lägga upp, så ni (vilka som nu hänger kvar här) får se hur det ser ut nu. För kort är ju alltid uppskattade. Eller?

Vid matbordet

"Dessa djävla invandrare"

Det var vad jag hörde idag, för bara en liten stund sedan, när jag satt och åt. Far hade gjort lax, och vi åt den tillsammans med potatis. Jag hade en lättöl, far och mor drack vin. Allt är frid och fröjd.
Den yngste vid bordet, låt oss kalla honom S, berättar någon historia om hur han och några kompisar var i uddevalla, där kom det tydligen fram "en djävla turk" och puttade på honom. Och så håller det på en liten stund. Till slut bestämmer jag mig för att gå, det finns inte någon anledning att sitta kvar.
"Jag tror jag går in", säger jag, varpå mamma svarar: "Ja, det är kallt."
"Det är inte därför", svarar jag. "Jag vägrar bara befatta mig med rasister."
Då får min farsa luft också: "Förstår du inte vad som händer med Sverige? Ser du inte?"
Jag valde att inte svara.

Och jo, jag ser vad som händer. Jag vet mycket väl vad som händer. Det här förbannade landet håller på att ruttna. Men det ruttnar från insidan. Det beror inte på de som kommer hit, det beror på de som redan bor här.
"De djävla svenskarna"

Fy fan. Jag mår illa.

Gräva

Iklädd en svart, smutsig overall som är halvt på. Ärmarna är knutna runt midjan. Med trätofflor och svart linne, pilotglasögon och röd scarf är det en mäktig syn när svetten rinner över musklerna som spelar under ytan. Spaden går djupt ner i den torra marken, och på vägen till skottkärran sprids en del av den med vinden. På stenmuren bredvid står en kall öl och Gud spelar musik från Himlen: "I can't stop this feeling, deep inside of me".

Nåja.. Några rätt i alla fall. För grävt, det har jag bannemig gjort.

Högtider

Igår var det valborg, idag är det första maj.
Hur många meningslösa högtider har vi egentligen? Låt oss räkna:
Valborg (varför firar man ens det?), påsk (Ägg. Fint. jaja.), mors- och fars dag (köp, köp, kööööp!), Nationaldagen (Vem var det om blev kung nu igen?), halloween (påskkärringar i svart som tigger godis och fladdermöss av papper i taket).
Julen kan jag godta, födelsedagar likaså. Resten är väl egentligen bara ursäkter för att ungdomar, och inte-så-ungdomar-längre-men-önskar-att-de-fortfarande-var-det ska få supa skallen av sig en dag som inte tillhör den vanliga helgen?
Den enda stora skillnaden är väl att bussarna går sämre på högtiderna, och att affärerna stänger tidigare.

En promenad senare:
Midsommar (Dansa runt det manliga könsorganet äta sill och dricka brännvin), Nyår (Pang, pangraket, suuuupa!), Kräftskiva (Äta skaldjur och dricka sprit). Ser vi något mönster?