Sista dagen i Juli

Jag har kommit igång med mitt liv igen. Jag har äntligen fått pengar, tack vare en månads jobb. Jag har börjat skriva igen. Bara i går skrev jag hela tre sidor och bestämde mig för att låta fyra personer läsa första kapitlet. Bara fyra, inga fler. Blir du inte tillfrågad, är du inte en av dessa. Simpelt, eller hur? Nåja. Jag ska flytta, och massa saker blivit inköpta, såsom bestick, strykjärn, sängkläder, kudde, handdukar etc etc. Det gick på massa pengar, men det var ändå billigt med tanke på hur mycket vi fick för pengarna. Nu sitter jag och dricker för starkt kaffe och äter en gårdagens vaniljbulle, samtidigt som jag gör mig redo för att sätta igång att skriva än en gång. Månadens jobb är klart, nu är jag ledig. Om min mor håller sig frisk nästa vecka, vill säga, ty annars får jag nog hoppa in då också. Men det är pengar, så jag klarar nog en vecka till.

Den 22a flyttar jag. Då gäller det. Fö'fan. Ett litet rum på tredje våningen tio minuter från skolan. Inget varmvatten i köket och toaletten och duschen är i källaren. Men rummet är mysigt, och det verkar vara ett bra område. Det är ganska inrett också, och det är billigt. Så jag klagar inte. Dusch, toalett och varmvatten får jag väl helt enkelt lära mig leva med. Är man student så är man, liksom.

Hur fan fungerar ungdomarn, egentligen!? - Del 1.5

Vi har frågat tre ungdomar födda mellan 93 och 96 (och totalt glömt bort hur gamla de var) följande fråga:

"Varför har det blivit så populärt att censurera näsan på foton med ett hjärta, en cirkel eller dylikt?"

Av detta fick vi ut följande: Näsor är fula. Det kan vara så att kortet bara är taget ur en ful vinkel, men detta verkar inte särskilt troligt då alla vinklar inte kan vara fel. Tyvärr var inte alla tillfrågade medgörliga, och vi fick bara svar från två av de tre tillfrågade, vilket kan leda till att statistiken för undersökningen inte riktigt stämmer. Men vi kan i alla fall dra slutsatsen att åtminstone två tredjedelar av ungdomarna tycker näsan är ful.

Hur fan fungerar en ungdom, egentligen!? - Del 1

Då var vi här igen. Hej och välkomna till första delen av "Hur fan fungerar en ungdom, egentligen!?". I dag kommer vi ta upp fenomenet att censurera näsor på bilder. Detta förekommer framförallt på sajten Bilddagboken, där åldersnivån med stadig takt sjunker, vilket ger upphov till helt nya kulturer och fenomen. Låt oss titta på några grovt nedskärda bilder, där i princip allt har klippts bort för att ingen ska stämma skiten ur oss.

Här ser vi ett hjärta över en näsa. Då frågar vi oss, varför? Har näsan blivit det nya Fula? Det vi inte får visa längre? Eller är det så att näsor börjar bli mer och mer som ens nedre region, att inte vem som helst ska få ta del av den? I så fall kommer utvecklingen av det hela bli mycket intressant, ty att dölja något som sitter mitt i ansiktet, och som dessutom sticker ut (och alltid är det ställe man bränner sig på vid solning) kan bli en utmaning att dölja.

Kan det vara så att näsor har blivit lite sådär mysigt perverst? Att det egentligen anses vara snyggt, så det ska inte visas hur som helst? Vi vet inte. Vi har ingen aning. Kanske vore det lättaste att helt enkelt fråga några personer om det hela. Några personer som faktiskt utövar näsdöljandet? Så får det bli. Kika in igen om några dagar, då ska vi ha gjort en grundlig undersökning av det hela!

Hur fan fungerar en ungdom, egentligen!? - Introduktion

Välkomna till den snart hyllade artikelserien "Hur fan fungerar en ungdom, egentligen!?". Den kommer bestå av ett antal delar och ta upp olika modeflugor och intressen hos ungdomar födda runt 1993 till 1996. Vi kommer till exempel ta upp saker som att censurera näsor, måla sig som en katt i ansiktet och använda bjärtfärgade plastglasögon.

Vi kommer också ta emot önskemål från våra läsare om det är någonting speciellt ni vill att vi ska undersöka. Vi ser fram mot att höra från er.

Första delen i serien kommer publiceras i början av nästa vecka.

Stay tuned!

What's the latest way that a man can die. Screaming "Hallelujah"?

Jag har kommit fram till en viktig slutsats när det gäller min religiösa ståndpunkt. Det handlar om den där diskussionen huruvida det finns en Gud, flera gudar, massa gudar, inga gudar etc etc Ja, ni vet. Jag har länge sett mig själv som ateist, och inte agnostiker, som flera tycker jag borde vara. Men nu har jag kommit fram till någonting, någonting helt annat, och det lyder så här:

I don't give a shit.

Jag bryr mig faktiskt inte huruvida det finns en Gud eller ej. Om det finns det; kul för denne. Om inte; okej, synd om stackarn som inte får finnas. Hur som helst, det rör mig inte i ryggen.

Tack för mig.

Framsteg

Inte nog med att jag fått mor att börja läsa Murakami, jag har fått henne att börja läsa på engelska också.

Reconiterep

Gårdagens rep var det bästa repet jag haft på väldigt, väldigt länge. Inte sedan Reloads glansdagar har jag upplevt något sådant. Trots det körde vi faktiskt bara en låt, nämligen Skrubbsår av LOK. Att bara sjunga var en mycket intressant upplevelse, men det gick riktigt bra, och det är något jag kan tänka mig att göra mer av i framtiden. Vilket betyder att det kommer skrivas låtar med bara en gitarr, vilket kommer bli en utmaning i sig.
Varför gick det så bra då, frågar ni er själva (För visst gör ni?).
För det första var alla väldigt peppade, vi har försökt ha ett rep i över en månad nu, så energin låg på max redan innan vi kom igång.
Alla kunde låten, vi slapp det eviga tjötet med att lära folk låten i replokalen, vilket alltid är ett onödigt ont. Att alla lärt sig låten hemma hjälper otroligt mycket.
Alla är duktiga och kompetenta på sina instrument, och alla var beredda att göra sig hörda. Ingen som var rädd för att faktiskt någon skulle höra dem.
Och kanske det viktigaste: Alla hade mycket energi och en vilja att röra sig. Ingen som stod rakt upp och ned och inte vågade släppa loss.
Jag tror det här kan bli bra, mycket bra. Nu ska ytterligare några låtar slutföras, och sedan är det dags att fixa spelningar. Se fram mot det!

Melody of Autocracy

För bara en liten stund blev den klar. Reconites första låt. Den fick namnet Melody of Autocracy, och jag är nöjd med den. Mycket nöjd faktiskt. I kväll blir första repet av. Efter lite mer än en månad sedan det var tänkt att genomföras. Att vi fortfarande håller hoppet uppe och kämpar vidare trots alla förseningar gör mig mycket glad. I andra fall skulle hela projektet säkert lagts ner. Kul med lite ambitiösa personer med i bandet!

Kurslitteratur

Jag är så trött på amerikansk kurslitteratur! Snacka om att USA är allt som existerar för dem. Hade jag velat läsa hela stycken med bara ordbajs om städer, sjöar och stater hade jag väl köpt en djävla geografibok istället?

Vakna upp, USA, det finns en värld utanför också!

För i helvete...