@ Ashii

Pennan ligger död på det nästan anteckningsblocket. Tre rader är nedskrivna, sedan tog det stopp. En grå anteckningsbok, en mobiltelefon, ett pennfack med extra stift, en bläckpenna och en lapp med mitt namn på japanska.
Med tre sidor planerade känns det som kreativiteten sakta börjar dö ut. Ytterligare en karaktär att redogöra för. En viktig roll som fattades, insåg jag. Nu har jag skrivit introt iallafall. Det känns bra. Nu har jag kommit igång. Nu ska bara resten skrivas också. Men först måste jag skriva fler rader, tre är inte nog. Tre räcker inte. Sen kan det vara hur magiskt det vill. Tre rader räcker inte.

En stund senare.
Snart en sida skriven. Idéerna attackerar helt plötsligt, jag är försvarslös. Pennan krafsar ner ord utan grammatiskt tvång, utan litterära kvalitéer. Motsägelser, felformuleringar, överanvändningar av ord, meningar som egentligen inte betyder någonting. En historia börjar ta form. En historia över ett liv. Ett livsöde, en person, om än bara en påhittad sådan. Snart en sida. Det är bättre än tre rader, det räcker nästan.