Visst känner vi igen formuleringen? Den fruktansvärda meningen. Oavsett i vilket sammanhang jag ser den känner jag tristessen komma smygande. Smygande med strypsnara och sövande vätskor i vita små näsdukar. Av någon anledning verkar det vara en obligatorisk fråga på alla hemtentor, fråga mig inte varför. Hela grejen med att plita ned med egna ord hur någon annan beskriver något finner jag tämligen meningslöst. Om ni undrar hur någon beskriver något, läs boken själv då.
Den senaste uppgiften av den sorten är den vi har nu. Vi ska, utifrån Eric J. Hunters bok Classification Made Simple, förklara Dewey Decimal Classification System. Jag tycker DDC är roligt. Det är ett intressant och smart – om än en aning krångligt och omständigt –klassifikationssystem. Men att behöva beskriva det utifrån hur någon redan har beskrivit det gör mig inte det minsta lycklig. Sedan att Hunter bara har fyra korta och informationsbefriade exempel i hela boken gör ju inte saken bättre.
Nej, jag föredrar frågor som lägger fokus på hur jag beskriver systemet. Med gott om referenser till kurslitteraturen då, såklart. Alla vet ju att åtta referenser per A4 är minimum. Akta er för att tänka för mycket själva, det är aldrig bra.
"Diskutera för- och nackdelar med DDC, och eventuella förbättringar. Utgå från kurslitteraturen, men lägg framförallt krut på egna, genomtänkta lösningar." Kan vi få en sådan fråga på nästa uppgift? Inte det? Rackarns då.
Inlägg
1 kommentar:
Jag känner inte alls igen det. Vi får alltid kritik för att vi funderar och tycker för lite. Det du.
Skicka en kommentar