onsdag 27 maj 2009

Små tankar

Jag är så trött... Klockan halv sju gick jag upp i morse, gjorde mig i ordning och stack iväg med min far till Göteborg. Det var något jag hoppas dröjer väldigt länge innan jag behöver göra igen.
"Ja, det var väl ett fruntimmer, va'klart", "Undersökningen som säger att kvinnor kör bättre än män kan inte stämma, den måste vara köpt", "Kör någon gång då! Ja, det var en kvinna, jag tänkte väl det." etc etc etc etc. För varje kommentar spänner jag käken lite till, knyter nävarna lite hårdare, stirrar ut genom rutan lite intensivare.
Det är inte bara invandring utan det är kvinnor också. De kan ju inte köra bil, förstår ni. I alla fall inte enligt min far. För varje timma jag spenderar ensam med honom tappar jag mer och mer förtroende, mer och mer respekt. Jag famlar efter halmstrån. Det glider ur fingrarna på mig. För var dag passar han mer och mer in i bilden av den konservativa moderaten som tycker kvinnor ska vara i hemmet och invandrarna hålla till i sina egna land, oavsett vilket det än må vara.

Hur kommer det sig då att det "bara är kvinnor som inte kan köra bil"? Att de är så nervös i trafiken? Jag tror, nej, jag vet, att det beror på män. Nästan helt och hållet, uteslutande på män. För attityden smittar av sig, den märks. Även om kommentarerna bara hörs i bilen, så märks det. Jag lovar. Att kvinnor är diskriminerade beror helt och hållet på de besserwissrar till män som är helt övertygade om att kvinnor är lägre livsformer, att de inte är lika bra. Om jag, varje gång jag försökte mig på någonting, fick höra "du kan inte", tro på fan att jag efter ett tag inte skulle kunna.

Jag måste hela tiden hålla tillbaka, hålla tillbaka för att inte skrika åt de konservativa och diskriminerande åsikter som hela tiden yttras i närheten av mig. Invandrare, kvinnor - allt är det fel på. Tänk om världen hade bestått av enbart svenska, kompetenta män, som alla var handlingskraftiga, som aldrig behövde fråga om hjälp och som alltid visste precis vad de höll på med.
Jag vet att många skulle gilla den världen. Och allihop av dem är män som tar för sig, som har höga positioner på sina arbeten och som inte kan acceptera att någon annan inte kan vad de kan.
Jag skulle inte trivas i en sådan värld, och jag trivs inte i ett sådan klimat, oavsett om det handlar om i skolan, på arbetet eller i familjen.

Jag vill flytta. Nu.

Inga kommentarer: