Med kepsen neddragen över det otvättade håret och händerna djupt i fickorna går jag ner mot centrum. Ett tunt, knappt märkbart regn faller tyst från himlen, likt kristaller. Solen lyser starkt och tillsammans är de som två skilda, men gemensamma världar. Luften är tjock och kvav och inte ens vinden får bort lukten av åska. En del går med paraplyn uppfällda men de flesta verkar ignorera regnet och sköta sina ärenden med bara lite snabbare steg än vanligt. Vägarna är ovanligt fulla för att vara lördag och från så gott som varje utfart kilar ytterligare en bil ut i staden.
Utan att se några bekanta ansikten fortsätter jag med mitt ärende. Jag köper potatis, fiskpinnar samt lingon, dagens middag och börjar sedan dra mig hemåt igen. Blåsten tilltar i styrka och de mörka molnen skingras. Vid tiden jag når dörren till huset har det helt upphört att regna, och endast den kvava lukten ligger kvar som ett täcke över staden. Längst Nordängsgatan skymtas inga tecken på liv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar