De öde landen

Nu har jag äntligen påbörjat del tre av Det mörka tornet, av Stephen King. Gjorde ett litet uppehåll och läste Murakamis What I talk about when I talk about running, en bok som alla som gillar antingen Murakami, att springa eller att skriva borde läsa. Mycket, mycket bra bok.

I alla fall, De öde landen var det ja. Om del tre i serien är lika bra som del två kan det hända att jag har en ny favoritserie, och det bästa är att den är jättelång, ytterligare några böcker. Och tjocka är dem, och litet typsnitt har dem. Så jag är nöjd.

Nu ska jag lära mig mer om jordbävningar. Vulkaner var roligare, men jordbävningar går väl det med.