Fredag

Jag sitter på sängkanten, med den bärbara datorn i knät. Det är varmt och skönt om benen. Utanför fönstret ligger snön i drivor och över åkern ligger dimman tät. Ett lätt snöfall från den disiga himlen. Det är tyst. Jag sitter ensam hemma, och utöver datorns surrande och knappande från tangenterna hörs inte ett ljud. Än så länge har dagen varit händelselös. Strax efter tolv kom mor in och försökte väcka mig, men hon var några minuter för sen, jag var redan vaken. Hon hade gjort pannkakor. Tillsammans med mina föräldrar åt vi, och sedan gav dem sig av. De skulle kolla på cyklar, eller något sånt.

Själv satte jag mig vid datorn en stund, och sedan gick jag ner och gjorde mig i ordning för avfärd. Nu sitter jag här. Om bara några minuter ska jag iväg till gymmet. Igen. Det blir tredje gången den här veckan. Jag blöder på hakan. Jag undrar hur mycket blod det egentligen finns i ens haka, för skär man sig slutar det aldrig att blöda. Det är underligt. Senare i kväll, runt sextiden, ska jag ner till Henån igen. Vi ska repa. Den här gången ska vi repa in Driver. Jag tror jag borde lära mig solot snart. Jag förstår inte varför jag alltid skjuter upp det. På repen går det ju alltid att improvisera, det är svårare live. För där kanske någon bryr sig om hur det låter. Speciellt juryn, eftersom det är i en tävling vi ska spela. Jaja, solot får vänta. Kan lära mig det tills nästa rep. Det går ingen nöd på oss.

Hakan fortsätter blöda. Klockan tickar, snön faller, datorn surrar. Sakta byts 1408 ut mot 1409. Igår söktes det sju jobb. Och det är snart dags att söka fler. Någon gång nästa vecka ska jag åka in till Torp och prata med affärer angående anställning. Jag vet hur det kommer gå.
Klockan blir 1410, 1411. Jag borde åka snart. Jag ska bara packa. Sedan bär det av. Ut i snön, på de vita vägarna, under den grådisiga himlen.