Det gula huset.

När jag gjorde mat förut tittade jag mig omkring i huset, blicken gick mellan den skottade vägen i snön på utsidan, till matbordet med dagens tidningar, till kylskåpet och skafferiet. Jag såg på huset med nya ögon, för första gången, och jag kom på att detta är inte mitt hem. Det har aldrig varit det, och kommer aldrig att bli det. Det är mina föräldrars hem, som jag lever i tills jag har hittat mitt eget.
Det är en konstig känsla när man kommer på något sådant, det känns så oväntat, men ändå så självklart.