En kväll i grannhuset.

I bakgrunden smattrar kulor mot betong och tungt beväpnade män skriker desperat då deras lemmar slits itu. I skyn flyger enstaka skepp som dränker de sårades rop på hjälp.
Alexander spelar Killzone 2. Demot iallafall, den är helhäftigt, jag vill att han ska köpa det. Det är hur djävla bra som helst. Jag vill ha PS3 sådär helt plötsligt. PS3 med världens snyggaste spel inkluderat, ja tack!

Vi såg The Orphanage, den var grymt läskig, och jag som vanligtvis inte har problem med skräckfilmer, det säger ju en del att jg inte kunde hålla ögonen på TVn hela tiden, ya?

En lagerlokal, helghastsoldaterna ligger och trycker bakom tunnor medan två stycken ISAsoldater står en våning över och skjuter glatt. "Somebody help me here! I've been hit!" skriker en av dem medan den andra försöker ta sig fram till honom samtidigt som han blir beskuten från flera håll.
"Fan, det känns ju som om jag är i krig på riktigt här" säger Alx.

Kvällen har spenderats med Johan Glans, en del prat om mitt projekt, som nu har fått sig en hel del kött på benen. Eller iallafall ben på... ja... Jag har en idé iallafall. Det har ätits mackor med kaviar och mackor med ost och marmelad. Det har även varit té inblandat i det hela.
Jag vet inte riktigt var jag ska sova i natt. Orkar jag gå hem? Det är ju bara femtio meter, men het plötsligt känns mörker inte som en bra idé, och Alx har ju ett gäng bekväma sängar. Har ju ändå inga direkt planer för morgondagen menar jag så varför ska jag hem?

En granat kastas ned från våningen över och två helghast kastar sig åt sidan för att komma därifrån. En av soldaterna försöker få upp en dörr medan den andra har som uppgift att skjuta nedhållande eld mot fienden. Jag gillar det, skarpt.